Vinstintresset ett problem – i USA!

Ibland blir man förvånad. Jag har alltid trott att USA och amerikaner är vana vid att hantera gränssnittet mellan vinstintresse och offentlig sektor. Men än en gång framgår det att det inte är så. I alla fall inte inom skolans område. På privata vinstdrivande Colleges har man uppenbara problem med kvalitén.

Critics claim that misleading recruiting lures students into programmes that leave them with heavy debt and flimsy skills. Of post-secondary investigations by the Education Department, 70% are related to proprietary schools. Litigation is common. In 2009 Apollo agreed to pay $78.5m to settle a suit over pay schemes for recruiters.

Nu vill man komma tillrätta med problemen och vill införa det som jag tidigare i bloggen har propagerat för.

The Education Department is trying to fix these problems. It has proposed requiring schools to give more information about fees, graduation rates and job placement. Schools would not be able to tie recruiters’ pay to their enrolment numbers. The most controversial idea, to cap students’ yearly debt obligations to a small share of income after graduation, will be formally proposed any day now. Harris Miller of the Career College Association contends that such a change would force thousands of good programmes to shut.

Jag läste en spännande rapport där man jämförd hur det funkade i England respektive Finland. Tyvärr hittar jag inte den, men  här hittar du en jämförelse mellan tio länders utbildning. Däribland England.

I England har man just de här måtten som underlag när man väljer utbildning. Hur många får jobb, vilket typ av jobb? Vilka betyg går de ut med? Man får alltså information som gör att man kan bedöma om det är en utbildning man kan ha nytta av, inte bara om det är trevligt och kul att gå där. Det borde även svenska lärosäten kunna ta lärdom av och lyfta fram som argument för just deras skola och deras utbildning.

For-profit colleges: Monsters in the making? | The Economist.

Home of the not so free

USA är ett av de länder som har störst andel av sin befolkning i fängelse. Rensar man för länder som har politiska fångar så ligger de i en klass för sig. Hur absurt det är framgår av exemplet nedan.

In 2000 four Americans were charged with importing lobster tails in plastic bags rather than cardboard boxes, in violation of a Honduran regulation that Honduras no longer enforces. They had fallen foul of the Lacey Act, which bars Americans from breaking foreign rules when hunting or fishing. The original intent was to prevent Americans from, say, poaching elephants in Kenya. But it has been interpreted to mean that they must abide by every footling wildlife regulation on Earth. The lobstermen had no idea they were breaking the law. Yet three of them got eight years apiece. Two are still in jail.

En procent av de vuxna amerikanerna sitter inlåsta. Vill du läsa den relativt korta ledaren i ämnet gör du det här. Vill du läsa den mer utförliga briefingen så ska du klicka på länken längst ner. Jag kommer kort att sammanfatta de viktigaste aspekterna på varför det blivit så här och vad som kan göras åt det.

Justice is harsher in America than in any other rich country. Between 2.3m and 2.4m Americans are behind bars, roughly one in every 100 adults. If those on parole or probation are included, one adult in 31 is under “correctional” supervision. As a proportion of its total population, America incarcerates five times more people than Britain, nine times more than Germany and 12 times more than Japan.

De senaste 40 åren har amerikanska politiker övertrumfat varandra vad det gäller att ta hårdare tag mot brottslighet och kriminalitet. Det har lett till att fyra gånger fler sitter inlåsta medan brottsligheten i stort sett inte har påverkats.

Att det blivit så här beror på tre bakomliggande orsaker.Man låser in för många på för långa straff, många lagar är luddigt skrivna och det man har kriminaliserat sådant som borde reglerats på annat sätt.

Det finns till exempel ofta regler om minimistraff. Det innebär att det inte finns något utrymme för en domare att ta hänsyn till förmildrande omständigheter.

“I don’t think this is fair,” said the judge. “I don’t think this is what our laws are meant to do. It’s going to cost upwards of $50,000 a year to have you in state prison. Had I the authority, I would send you to jail for no more than one year…and a [treatment] programme after that.” But mandatory sentencing laws gave him no choice.

En läkare som behandlade cancersjuka dömdes till 25 års fängelse eftersom några patienter hade sålt medicin vidare. Det finns stater som har en three strike regel. Vid det tredje brottet åker du in på livstid, ibland räcker det att det sista brottet är en cykelstöld.

Ett skillnad mot Sverige är amerikanska domare utses genom allmänna val. Det innebär att en domare kan vinna ett val på att prata om hårdare tag. Han lär däremot inte vinna det på att prata om mjukare tag och kortare straff.

Det finns över 4000 federala lagar och det finns inte någon som har översikt över alla lagarna. Det är helt enkelt omöjligt att med säkerhet inte bryta en lag. Det är synnerligen oamerikanskt,

“The founders viewed the criminal sanction as a last resort, reserved for serious offences, clearly defined, so ordinary citizens would know whether they were violating the law. Yet over the last 40 years, an unholy alliance of big-business-hating liberals and tough-on-crime conservatives has made criminalisation the first line of attack—a way to demonstrate seriousness about the social problem of the month, whether it’s corporate scandals or e-mail spam,” writes Gene Healy, a libertarian scholar.

Det är dessutom en tidsinställdbomb om man ser till kostnaden. Unga män blir gamla i fängelserna och det kostar.

Yet America’s prisons are crammed with old folk. Nearly 200,000 prisoners are over 50. Most would pose little threat if released. And since people age faster in prison than outside, their medical costs are vast. Human Rights Watch, a lobby-group, talks of “nursing homes with razor wire”.

Det kanske är just kostnaderna som kommer att vara det avgörande för att vända utvecklingen. Man har helt enkelt inte råd att hålla så många inspärrade. Det finns tydligen tecken på att många stater nu dömer färre till fängelse.Det är även det ganska oroande. Påföljden ska bestämmas utifrån gärningen – inte konjunkturläget,

Trots att jag har läst hela reportaget och funderat på det så kan jag fortfarande inte förstå hur det kan ha blivit som det blivit,

It seems odd that a country that rejoices in limiting the power of the state should give so many draconian powers to its government, yet for the past 40 years American lawmakers have generally regarded selling to voters the idea of locking up fewer people as political suicide.

De som brukar stå på barrikaderna och försvara sin frihet att exempelvis bära vapen eller behålla sina pengar själv har varit med och hejat på. Ingen har sett hur det har växt fram en rättsstat som ingen egentligen skulle vilja ha om de fick välja. Denna gradvisa förskjutning under lång tid har bara flytet på. Varje litet steg har verkat rimligt i situationen men sammantaget är effekten orimlig.

Nu gäller det att visa på hela bilden och kalkyler som visar kostnaderna, Det går dessutom ganska enkelt att visa att pengarna skulle minskat brottsligheten mer om de användes på brottsprevention och utbildning.

Rough justice in America: Too many laws, too many prisoners | The Economist.

Räkna in Skocken

Vi tar en hel del för givet i Sverige. Till exempel det faktum att staten har ett register där man håller järnkoll på sina invånare. Var vi bor, hur gamla vi är, hur mycket vi tjänar och andra saker. På grund av offentlighetsprincipen blir dessutom dessa uppgifter ganska lätt tillgängliga för vem som helst.

I många länder utför man istället folkräkningar. Ungefär som när Josef och Maria fick åka till Betlehem. Bara det att man går ut och räknar folket. En mycket dyr och arbetsintensiv process som man bara gör då och då.

I USA gör man fortfarande på det sättet. Man går ut och knackar dörr och fyller i listor och nu är det dags igen. Men det kanske är för sista gången.

There is some resistance to change. America’s constitution requires it to conduct a shoe-leather census, which is why this year’s effort is going to cost it over $11 billion. The Finns, by contrast, spent about €1m ($1.2m) on their last one. That’s about $36 per head in America and 20 cents in Finland. Historians, and some statisticians, bemoan the impending loss of a continuous data series that, in some cases, goes back over two centuries. Civil libertarians with an eye on the historic misuse of census data—by everyone from the Nazis to the Americans, who rounded up and imprisoned Japanese-Americans in the second world war—worry about the growth of government-by-database, and fret that a database census is another step on the road to an omniscient state.

Prisskillnaden är enorm 36 dollar eller 20 cent. Dessutom är staten idag mer beroende av att få kontinuerlig information och kunna se fler nyanser och detaljer i trenderna. Vi ställer större krav på staten. Priset – mindre integritet.

Counting people: Leviathan’s spyglass | The Economist.

Skjut den djävlen

I USA har man än en gång verkställt det som de kallar Capital Punishment. Det ultimata straffet.

Det som gör det om än värre denna gången är att de använde sig av en exekutionspluton. Det gör att man uppfattar det som just så barbariskt som det är. De mer kliniska metoderna med gas och gift framstår ju nästan som en behandling. Detta var en avrättning inget snack om saken.

Vad krävs det för att man ska ställa sig framför en annan människa, lyfta ett gevär och trycka på avtryckaren? I en situation där det inte finns något hot mot den egna personen känns det ytterst avlägset.

USA må uppfattas som ett land där man man dricka ut frihetens urkälla , men att de utdelar och verkställer dödsdomar smolkar bägaren rejält.

Jag är inte för att man daltar med kriminella. Det finns de som bör spärras in och aldrig släppas ut igen för att skydda samhället och dess medborgare. Men det är aldrig okej att skjuta en annan människa som straff. För det är just det som dödsstraff handlar om straff och hämnd. Kula för kula. Barbariskt.

Double Murderer Executed by Firing Squad in Utah – NYTimes.com.

Lobbat ut gräsrötterna

I USA finns det som de flesta vet starka krafter som utövar lobbying. För att skapa transparens har man reglerat deras verksamhet så att det ska framgå vem som är deras uppdragsgivare.  Dessa regler spiller över på gräsrotsorganisationer. Regler som skulle försvara demokratin mot särintresse och på så sätt värna de lille människans intresse blir istället ett hinder för den lille människan att använda sin yttrandefrihet.

En kvinna i Seattle som samlade grannarna i en protest mot planerna som fanns på att riva området och bygga nytt har fått stora problem.

She ran into a second little-known state law. If she prints some flyers, calls some meetings and urges her neighbours to write to their state representative demanding change, she has to register as a “grassroots lobbyist”. This rule applies to any group that spends more than $500 in any given month trying to influence the legislature. That sum includes not only cash but also anything else of value.

To comply with the law, Mrs Murakami must provide details such as the name, address and occupation of everyone who helps organise her campaign or who contributes more than $25 in cash or kind to it. All this information is then made public on the internet. She must also provide monthly reports on all the group’s activities and expenditures. Failure to follow the rules can result in ruinous fines; $10,000 per violation, which could mean every time she sends out a mailshot.

36 delstater reglerar gräsrotsorganisationer. Demokratin sätts ur spel. Lobbyister är inte bara ett hot mot demokratin på ett sätt utan på sätt som man inte visste om.

Free speech in the states: Liberty, privacy and some bottles of beer | The Economist.

In the right chus

Helt otroligt. Jag läste en artikel om USAs energiminister. Steven Chu. Nobelpristagare, forskare och miljövän. Nu har han fått makt och pengar. Tänk vad snabbt det kan vända.

För ett litet tag sen var det nattsvart nu ser det genast lite ljusare ut. En man kan inte göra allt – men en man med pengar kan göra mycket.

Face value: The alternative choice | The Economist.