Folkstyre

Jag är väl inget större fan av Göran Greider, eller egentligen inget fan alls. Men denna artikel i Fokus tyckte  jag var mycket läsvärd.

Han konstaterar samma sak som jag. Att Sverigedemokraterna troligen går framåt till viss del på grund av de har hungrigare politiker, hungrigare medlemmar och helt enkelt vill mer.

Han beskriver hur det har såg ut i de etablerade partiernas

Jag har hört många klaga under valrörelsen, i Stockholm, i Dalarna och på olika platser jag varit på, att det är ont om valarbetare. Valstugorna har ibland stått som ödetorp på småstadstorgen. Kvar av denna en gång sprudlande rörelse är några strateger högst upp. En av dem ska för övrigt nu börja jobba på Aftonbladets ledarsida.

I vår egen lilla stad fick jag hörde jag någon som gjorde sig lustig över att ”nya moderaternas” husvagn bemannades av äldre herrar som sannerligen inte hade gett någon trovärdighet till det där ”nya”.

Den bittra sanningen från söndagens val, och det var nog det som gjorde mig allra mest ledsen, är till slut denna: just nu är det bara sverigedemokraterna som bygger en rörelse underifrån. Något större underbetyg på det svenska samhällsklimatet tror jag är svårt att finna.

Han pekar på det jag tjatar om. Demokratin är inte i toppform. Det finns ingen folkrörelse eller partistruktur som ger det nuvarande systemet legitimitet. Det finns två vägar att gå personval, eller att partierna reformerar sig själv och uppstår i en ny form som fler kan relatera till och vill vara del av.

Fokus » Var är folkstyret?.

Åkessons kraftord

Jag har precis tittat på SVT dokumentären om Sverigedemokraterna och slåss först och främst av att tonen skiljer sig markant från hur man i media tidigare valt att framställa Sverigdedemokraterna.Genom att flytta fokus från att granska deras åsikter till att porträttera deras ledare så tonar bilden av ett ganska trevligt och vanligt litet gäng fram.

Jag har en viss respekt för att de väljer att fortsätta driva sin politik och engagera sig för det de tror på under så pressade förhållanden. Inte minst säkerhetsmässigt. Många andra politiker skulle lagt ner med hänvisning till att det inte var värt det.

I dokumentären finns en hel del riktigt bra klipp. Inte minst är Sverigedemokraten från Vellinge som ska flytta till Thailand ett lysande exempel på vilka som representerar SD ute i kommunerna. Hon mår illa av att se kvinnor i slöja, och tycker att de är smutsiga. För hon har läst inte utan min dotter. Så hon vet. De är smutsiga.

Det är också ganska kul när en arg Åkesson kallar en ihärdig journalist för rövskalle. Men framförallt finns det en mängd klipp som visar hur gulliga och trevliga de är.

Det är konstigt att det som media snappar upp är ett förslupet ord. När det rör sig om en dokumentär som kan vara det första stora steget på en normalisering av Sverigedemokraterna. Det är enkelt att känna med presskillen som känner att han måste sätta film på sina rutor för att han är rädd att barnen ska träffas av en tegelsten eller något annat, och som pratar pussel med sonen på valnatten.

Det är lätt att känna igen sig när Åkesson tittar på fotboll medan flickvännen möblerar och följer modet mer genom att köpa det som finns i butiken än genom medvetna val. Man förstår att det är äkta rädsla när Åkesson försöker att komma iväg från ett torgmöte utan att upptäckas av motdemonstranter.

Det är enkelt att förstå vilka de är när man hör gräsrötter som varken är slipade, vältaliga eller särskilt intelligenta orera över invandringen fasor. Sverigedemokraterna är och förblir ett enfrågeparti. De ser lösningen till alla problem i minskad invandring.

Att man helt bortser från att granska deras argument, eller att försöka tränga under ytan känns inte riktigt rätt. Jag har själv svårt att veta vad jag ska tänka efter att ha sett den, och hade lite svårt att veta vad jag skulle skriva. Dramaturgin känns på något sätt inte riktigt rätt i denna dokumentären.

Sverigedemokraterna – vägen till riksdagen – Dokumentärfilm | SVT Play.

Borgliga i Sjöbo drar åt vänster

I valrörelsen läste jag en nyhetsartikel som har jagat mig sedan dess. Jag kan inte skaka mig olustkänslan av ett utspel som Moderaterna, Centern och Folkpartiet i Sjöbo gjorde under valrörelsen. Ett utspel som för mig strider mot all ideologi som dessa partier bör basera sin politik på.

Det gick till val på ett gemensamt löfte om att garantera alla kommunens ungdomar sommarjobb inom kommunen.

– Alla ungdomar ska få sommarpraktikplats inom kommunen när de slutat ettan på gymnasiet från och med 2012.

Vilken signal sänder det till ungdomarna? På vilket sätt skapar det företagsamma ungdomar som går ut och blir entreprenörer och bygger upp företag.

Signalen är otvetydlig och solklar. Kommunen fixar. Ni behöver inte besvära er med att hitta egen sysselsättning, söka sommarjobb ute hos företag, eller på något sätt ta ett eget ansvar. Kommunen fixar.

Hade det varit ett Socialdemokratiskt förslag hade jag förstått, men ett borgligt förslag. De borgliga politikerna i Sjöbo verkar sitta i fel båt och ro med en stark dragning åt vänster. Den skutan kommer aldrig att gå framåt.

Ett tydligt exempel på hur man ute i kommunerna tror att det går att bortse från ideologi.  Motiveringen, kommunpolitik handlar om praktiska saker och inte så mycket om ideologi. Om man med det menar att alla ska driva vänsterpolitik så borde man kanske sluta med charaden av att stå för valfrihet och fritt näringsliv och visa rätt flagg.

Tre partier vill styra tillsammans – Sjöbo – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Sociala medier i ett kommunalt perspektiv

Bloggar iväg lite noteringar kring hur vi använde sociala medier i valrörelsen…

Vi i Folkpartiet Ystad har jobbat ganska hårt för att skapa en nätnärvaro valet 2010. Här kommer en liten sammanfattning och  reflektioner så här långt.

Webben

Vi har jobbat med att få en personlig presentation av samtliga kandidater. Vi uppdaterar hemsidan regelbundet och har kört två kampanjer där vi kompletterat traditionell annonsering med en webb.Rent tekniskt så är vi nog det parti som är bäst integrerade med sociala medier och hemsida. Motorn är bra, vi fyller den med innehåll lokalt.

www.folkpartiet.se/medileken

www.folkpartiet.se/kommunsammanslagning

För mig är det naturligt och nödvändigt att en kampanj har en fortsättning på webben. Vi har försökt arbeta med interaktivitet och på hemsidan ska det hela tiden finnas en länk där den intresserade kan söka mer information eller kontakta oss.

Trots våra ansträngningar så har vi fram tills i början av Augusti haft låg trafik på webben. Kopplingen tryckta annonser och webb fungerar inte. Däremot fungerar webbannonsering ganska bra för att få in människor på våra kampanjsidor.

Bloggande

Jag har bloggar drygt ett år och är hyfsat aktiv. Bloggen startade jag egentligen för att kunna formulera mina tankar och utveckla mina idéer. Så här i valtider blir det mindre bloggande och det som görs en rent kampanjbloggande. Efter valet kommer jag att ta bort de delar som känns för politiska. Då kommer det återgå till att vara min blogg – inte en folkpartiblogg. Eftersom målet aldrig har varit att driva in trafik på sidan har jag inte länkat så som man ska för att få mycket trafik. Men jag är nöjd ändå.

För mig är bloggen nog något som skapar en trovärdighet på sikt. Man kan gå tillbaka och se vad jag tyckte för ett år sedan och se att jag är något sånär konsekvent i mina åsikter. Hade jag haft en mer betydande ställning exempelvis kommunalråd hade jag haft svårare att blogga. Beslut fattas ofta på sätt som gör det svårt att vara helt öppen i en blogg. Då blir det kanske en känsla av att man undanhåller saker för läsarna. Men för mig som sitter som ersättare i en nämnd så har jag inga problem med det.

Facebook

Vi har haft en Facebook-grupp igång sedan i våras. För att komma igång ordnade vi en kurskväll där alla fick prova på och komma igång. Det har varit synnerligen lyckat. Facebook används mesta dels som ett internt men öppet forum och har verkligen hjälpt oss att peppa varandra. Det har dock inte varit lika mycket diskussioner som jag personligen hoppats på. Jag vill att vi ska föra diskussionen där inte på möten. Det är tillgängligare, öppnare och kanske skulle öppnat upp för andra som ville engagera sig.

Nu passar det sig inte för alla frågor och intresset för vår Facebook- grupp vet jag inte hur stort det är. En sak är säker. Det är en bidragande orsak till att Tomelilla, Simrishamn och Ystad lokalavdelningar har närmat sig varandra. Även representanter från Skurup och Sjöbo finns med i gruppen. Här kan man se en klart social effekt av ett socialt media. Däremot mer internt än utåtriktat.

Twitter

Finns inte med på kartan. För få användare i Ystad. Det känns som nätet har kommit hit men folk är nog kloka nog att förstå att Twitter mest är en tidstjuv. Använder själv twitter för att få en uppdatering på min blogg utan att blogga. Twitterflödet ligger på en widget.

Youtube

Vi saknar både tid och intresse för att göra tillräcklig bra filmsnuttar. Svårt forum och man inte gör proffsiga produktioner blir det helt fel känsla

i.r.l

Vi kör hårt på konceptet träffa väljare och ge dem ett ansikte. Tanken är inte att övertala, utan att just ge dem ett ansikte och förhoppningsvis positiv association till Folkpartiet.

Mina reflektioner

I all kommunikation finns det en avsändare och en mottagare. Budskapet ska förpackas så att det når mottagaren och att denne kan tolka det på det sett som var avsett. Här är det personliga mötet det i särklass effektivaste sättet, därefter webben, foldrar och i viss mån även tryckta annonser. Radio ligger på gränsen. Här handlar det snarare om att skapa igenkänning.

Det som jag personligen känner är att det som gör sociala medier unikt nämligen förmågan att föra en dialog är något som väljaren hellre gör ansikte mot ansikte eller inte alls. Sociala medier blir då istället det som det inte ska vara – ytterligare en kanal för enkelsidig kommunikation.

Min reflektion är att sociala medier fungerar utmärkt för de som är inne i den politiska svängen. Ett överdrivet fokus på sociala medier gör att man riskerar att missa väljarna.

Det var lite tankar nedskriva i all hast.

Uppdrag granskning om skolreformen

Idag ska uppdrag granskning sända ett program där man kritiskt granskar friskolor. Inte ett ord om att Alliansen och Folkpartiet har vidtagit kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med avarterna. Lagstiftning finns till stor del på plats och kommer att träda i kraft inom en snar framtid. Jag bli upprörd över att SVT på detta sättet väljer att sända ett program som troligen kommer att påverka utfallet av valet på grund av att det är vinklat och inte kan anses uppfylla kraven på objektiv granskning.

Jan Björklund har kommenterat det hela i sitt nyhetsbrev som jag återger i sin helhet för att maximera spridningen och begränsa skadan.

Ikväll sänder SVT:s ”Uppdrag granskning” ett program om utvecklingen på friskoleområdet i Sverige och effekterna av kommunaliseringen.

I programmet beskrivs flera av de problem som finns inom friskolesektorn och inom den kommunala skolan. I huvudsak tycker jag att programmet beskriver dessa på ett riktigt sätt. Vi är många som på senare tid höjt ögonbrynen över att bolag som driver ett stort antal skolor sålts till riskkapitalbolag. Det är heller ingen hemlighet att jag är kritisk till kommunaliseringen av skolan och de effekter den fått.

Tyvärr så redovisar programmet inte att regeringen har åtgärdat eller håller på att åtgärda de problem som räknas upp. Låt mig därför ta tillfället i akt och berätta om vad vi gör.

Först är det viktigt att konstatera att valfrihet och konkurrens är bra, även på skolområdet. Jag är glad över att sex av riksdagens sju partier numera delar den inställningen. Men som alla andra reformer så har friskolereformen för- och nackdelar. Jag är gärna självkritisk mot att vi borgerliga tidvis har haft svårt att erkänna de problem som finns.

Men vår attityd har förändrats och följande regelskärpningar är beslutade eller på gång:

1. I den nya skollag som jag lade fram våren 2009 och som börjar gälla nästa år skärps bestämmelserna avsevärt när det gäller fristående skolor. Samma krav ställs nu när det gäller att alla skolor ska ha skolhälsovård, skolbibliotek, studievägledning, legitimerade lärare och ta emot elever med särskilda behov. Möjligheten att göra vinst genom att avskaffa viktiga funktioner i skolan kommer alltså inte att finnas kvar. Konkurrens förutsätter lika villkor och lika krav.

2. Regeringen har enats om att skärpa lagstiftningen för fristående skolor på ett antal viktiga punkter. När ett ägarbyte sker ska detta tillståndsprövas hos Statens skolinspektion, precis som när någon vill starta en ny skola. Vi måste veta att det är seriösa ägare.

3. Vinstutdelning till ägare av en friskola ska kunna stoppas om kvaliteten inte upprätthålls. Beslut ska kunna fattas av Statens skolinspektion.

4. Bonus på lönen till rektorer eller lärare ska inte kunna sättas utifrån t ex elevernas betygs- eller provresultat. Den typen av incitament uppmuntrar betygsinflation, sänkta krav och att elever med sämre förutsättningar blir mindre attraktiva. Därför stoppar vi den möjligheten både för kommunala och fristående skolor. Mig veterligen förekommer detta i dagsläget endast i (S)-styrda Norrköpings kommun.

Sammanfattningsvis tycker jag att programmet tydligt redovisar problem som finns i skolväsendet. Inte minst pekar det på vikten av att alliansregeringens skolreformer fullföljs. Programmet hade dock varit mer fullständigt om det också hade tagit upp de åtgärder vi genomför för att möta problemen.

Det är fyra dagar kvar till valet. Stå på i kampanjen!

Med vänliga hälsningar
Jan Björklund

Tjatet om heltid missriktat

LO har under många år fört fram kravet om att man ska ha rätt till heltid. Nu ser det ut som att det är ett större efterfråga på att ha rätt att minska sin arbetstid.

Det finns många kvinnor som inte erbjuds heltidsjobb. Arbetsgivarna sätter i system att anställa på deltid. Det finns många fördelar för en arbetsgivare. Inte minst kan man undvika att betala dyr övertid. Det är dessutom enklare att täcka upp glapp i schemat med befintlig personal. Detta förek0mmer exempelvis inom handeln och inom vården

Jag har alltid undrat hur många av alla dessa som verkligen vill ha ett heltidsjobb. De som har barn är oftast ganska nöjda med ca 80 procent. Jag har aldrig sett siffror som visat hur många av de som har deltidsjobb som vill ha heltidsjobb. Nu har det visat sig att de flesta hellre velat kunna minska sin arbetstid. Inte konstigt att LO-medlemmarna föredrar Reinfeldt facket har tappat kontakt med sina medlemmar.

Dessutom upprörs jag precis som många andra av att facket sponsrar Socialdemokraterna när hälften av medlemmarna röstar på Alliansen. Inte bara det att det stöttar sossarna. De bedriver en kampanj mot Alliansen, vilket är att ta det ett steg längre. Sen klagar sossarna och vill ha en redovisning av privata donationer till moderaterna – hyckleri.

DagensPS.se – Ofrivillig heltid är vanligare än ofrivillig deltid.

Debatt på Forum Ystad

Idag var det dags för debatten på Forum Ystad. För den som vill läsa mer om upptakten så är det bara att titta på gårdagens inlägg. Moderaterna hade inte möjlighet att ställa upp på en dags varsel så jag och Karin Olsson Lindström fick ta vars en debatt med Kent Mårtensson (s).

Innan vi körde igång hade jag och läraren en liten diskussion kring det jag kort skrev om igår. Jag hävdade egentligen bara två saker. Inbjudan bör göras i rimlig tid och antingen telefon eller mail. Skolan har ett ansvar för att anstränga sig för att nå fram. Min andra ståndpunkt var att man med tio dagar kvar till valet inte kan ha information i skolorna. Men man kan ha en valaktivitet och en politisk debatt. Då måste man följa det som är kutym, nämligen att alla partier som är representerade i fullmäktige ska få möjlighet att komma till tals.Vi blev inte direkt ense i det läget men vi kom fram till former som alla kunde acceptera.

Jag tyckte själv att det blev synnerligen lyckat och eleverna satt kvar långt efter att tiden var ute och matade på med frågor och kommentarer. Det var glädjande att se deras engagemang och intresse. Det är man inte bortskämd med. Det var rent ut sagt skitkul att vara där.

Efteråt var nog alla överens om att det hade varit lyckat och att vi trots en god ton lyckats peka på några skillnader mellan de rödgröna och Alliansen, och mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet.

Nu hoppas jag bara att skolan i fortsättningen inför regler kring hur det ska gå till när man tar in politiska partier i klassrummen. Både avseende kallelser, urval av partier och formerna.

I en valrörelse är den främsta formen debatt, men det innebär inte att man inte kan föra en sådan i anda där man för fram den egna politiken mer än man klagar på den andras.. Något som egentligen görs allt för sällan.

Demokratisynen prövas i motvind

Nu blåser det om Mona Sahlin och Socialdemokraterna som anklagas för valfusk även i detta valet. Förra valet blev ju faktiskt en av deras valarbetare dömd för valfusk.

Synen på demokrati och fria val prövas ju som hårdast när man förstår att det finns en överhängande risk att man inte kommer att få makten de kommande fyra åren heller. För Socialdemokraterna är detta ett ödesval. Känslan av att tappa makten kommer att vara svår att uthärda. Mentalt är den ju fortfarande bara utlånad.

Det visar sig att synen på de demokratiska reglerna är ytterst flexibel och att en attityd där ändamålen helgar medlen kan accepteras. Eller i alla fall inte fördömas av partiledningen. Det är inte acceptabelt.

Idag råkade jag ut för en om än inte lika allvarlig så i alla fall oerhört upprörande händelse i Ystad. Ett litet tecken på att det verkar finnas en konstig syn på demokrati både här och där.

På vuxenutbildningen i Ystad skulle de politiska partierna bjudas in för att informera om sin politik. Frågan är om politiker kan informera om sin politik två veckor före valet. Jag anser det vara klockren valrörelse. Därmed bör det ses som en valaktivitet.

Det är enligt mig inte rimligt att låta någon part stå oemotsagd i en skola i en valrörelse. Formen i en valrörelse är debatt, inte ensidigt informerande. Det hela komplicerades ytterligare av att läraren hade en märklig inställning till hur man bjuder in politiska partier. Han tittade på hemsidorna och hittade han ett telefonnummer ringde han en gång vid ett tillfälle. Den som inte svarade fick därmed skylla sig själv för att de missar tillfället att komma och ”informera”.

Konstigt nog hade både S och mp varit nåbara och bokats in på de första två tillfällena av fem möjliga. Av ren tur ringde jag tillbaka eftersom jag inte kunde svara när det ringde. Jag satt i ett möte. Hade jag inte gjort det hade vi missat vår chans.

Jag frågade honom varför han helt enkelt inte mailade ut förfrågningar. Samtliga partiet går att nå via e-mail. Han svarar att han inte använder e-mail. Han använder uppenbarligen inte heller röstbrevlådor. För mig är detta ett mycket märkligt beteende. Det visar på en synnerligen konstig syn på hur man bjuder in i god demokratisk anda. Dessutom är det inte rimligt att i slutet av en valrörelse komma med detta med så kort varsel.

Nu har jag kontaktat kd, C och M via telefon. Att komma i kontakt med samtliga och fråga dem tog mig mindre än en halvtimme. Samtliga telefonnummer hittade jag på deras hemsidor.

Imorgon kommer det således bli S och fp, nästa tisdag Mp och ett annat alliansparti. Sedan är det upp till läraren att ruska fram motståndare till de två sista dagarna.

Själv har jag skickat ett brev till rektorn, lokalpressen och våra allianskollegor i kommunen för att få saken uppmärksammad.

En annan som bloggat om ämnet är Marcus Grundén

Paneldebatt på Västervångskolan

Idag var det en paneldebatt på Västervångskolan i Ystad. Det var faktiskt första gången jag satt med i en och jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Jag har ju sett en och annan debatt av liknande slag och hade en viss idé om vad jag inte ville göra. Däremot var och är jag fortfarande mycket osäker på hur man ska prata och vilken nivå man ska ligga på inför 14 och 15 åringar.

I debatten fanns det allt från andra debutanter i Julia Falkman (fi) till rutinerade politiker som Bo Sterner(m) och Carl-Axel Johansson(kd). Sverigedemokraterna fanns representerade genom Ted Ekeroth och Jan-Åke Isaksson. Ung Vänster fanns också på plats. Socialdemokraterna hade sagt att de skulle komma men dök inte upp. Det är andra gången jag noterar att de inte kommer och deltar i en så viktig verksamhet som skoldemokrati.

Det var ett intressant forum. Som vanligt lyckas jag tappa tråden lite grann. Men det som slog mig när jag stod där med en lista som innehöll politik var att det inte kändes rätt att börja kasta ur sig massa förslag. Jag kände att det var viktigare att berätta om vilken bild jag ser av framtiden de närmaste 20 åren med ett allt hårdare global konkurrens och av större konkurrens om resurserna. Dessutom ville jag säga något om liberalismens centrala värden med individen som grund enhet, frihet, ansvar och samhällskontraktet. Dessutom ville jag få in vikten av att använda tiden i skolan på ett bra sätt. Av det hela blev det mest något märkligt.

De som var rutinerade fick fram sin politik.Vi som inte var det gick istället på att förmedla en vilja och ideologi. jag tror att eleverna vill höra både och så det blev kanske inte helt tokigt.

Sen rullade de igång frågor. Mycket invandring blev det. Ted har ju åkt runt och kört debatter ett bra tag nu. Han är dessutom en duktig debattör, i alla fall i panelforumet. Han får och tar mycket plats, utmanar och driver på. Han lyckas utnyttja det faktum att det blir en stämning av alla mot honom. Vilket legitimerar att han får mycket utrymme för att försvara sig. Han kommer med statistik som ingen är påläst nog för att vederlägga och en diskussion om hårda fakta skulle snabbt tråka ut publiken. Man kan nog säga att Sverigedemokraterna bygger för framtiden i skoldebatterna. De tar det på allvar till skillnad från Sossarna som inte ens dyker upp. De skickar dit någon som är väl förberedd och taggad.

Även om jag avskyr deras värdegrund och tycker att de på ett felaktigt sätt får alla frågor att handa om invandring kan jag ju inte säga emot när de lyfter fram borgliga förslag som lärlingsutbildningar och mer makt åt lärarna. Det var främst vid ett tillfälle som han gick över gränsen och det var när han använde ordet ”sverigefientligt” då kände man tydligt var de kommer ifrån. Annars tycker jag också att det är märkligt när att man inte får ha en tröja med svenska flaggan på ett skolfoto och att man väljer bort nationalsången på skolavslutningar. Men jag sörjer det inte det minsta eftersom jag gärna hade avskaffat nationalstaten och ersatt det med ett europeiskt medborgarskap.

För mig är Sverige inte idealet och något heligt på det sätt som det är för en nationalist. För mig är Köpenhamn viktigare än Stockholm.  Men det finns fortfarande många som tycker att nationalstaten är viktig. Att det betyder något att nån som simmar fort råkar vara född i Sverige.

Kontentan blir att Sverigedemokraterna beskriver ett verkligt problem – samhällskontraktets minskade betydelse under det socialdemokratiska maktinnehavet. Medborgarens rättigheter balanseras inte upp av skyldigheter utan vi får ett samhälle där alla har som ideal att leva på andras tillgångar och vad andra skapat. Något som blir extra tydligt i integrationspolitiken.

Här har Allianspartierna i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet tagit detta till sig. Vi är för språkkrav, tydligare arbetslinje, kurs i samhällsorientering m.m. Men vi kommer från en annan värdegrund. Vi tycker att man har samma skyldigheter och rättigheter vare sig man är förr i Svedala eller Kabul. I debatten försökte jag lyfta fram samhällskontraktet och det faktum att vi har både rättigheter och skyldigheter. Jag vet inte om det gick hem.

Jag noterar att de politiska förslagen hos Sverigedemokraterna i de flesta frågor ligger nära de borgliga partierna även om man hela tiden lyckas göra allting till invandringsfrågor. Det är fortfarande ett enfrågeparti i den meningen.

Fritidsfrågan dök också upp. Här blir det gärna en överbudspolitik och prat om hur bra kommunen ordnar och ska ordna. Jag stack ut hakan lite och påpekade det faktum att det inte är en kommunaluppgift att se till så att ungdomar hela tiden är sysselsatta och har roligt. De har ju ett ansvar för att ta initiativ, deras föräldrar har ett stort ansvar. Kommunen bistår med infrastruktur och viss verksamhet. Här är en skillnad mot vänstern som tycker att allt ska vara gratis och gärna hade tagit på sig uppgiften att se till så att alla ungdomar var roade och stimulerade i alla lägen.

Vänstern är världsfrånvända. Sin vana trogen vill de att allt ska vara gratis åt alla. Ung vänster är relativt harmlösa. De vill åka buss och tåg, stjäla filmer genom fildelning och få andra saker. Problemet är att med åldern växer behoven. Vi riskerar att få socialister i regeringen, en fd. kommunist som gjorde avbön under krumbukter och tvång. Det är ett allvarligt hot mot vårt välstånd.

Det var en kul upplevelse. Mycket mycket svårt att försöka nå fram. Jag misstänker att det blev lite fel ibland, men alternativet hade varit att vara slätstruken och korrekt. Inte speciellt roligt för en 15-åring att lyssna på.

Man ska göra allting minst en gång. Nu har jag suttit med i en paneldebatt.

Artikel i Ystads Allehanda