Sociala medier i ett kommunalt perspektiv

Bloggar iväg lite noteringar kring hur vi använde sociala medier i valrörelsen…

Vi i Folkpartiet Ystad har jobbat ganska hårt för att skapa en nätnärvaro valet 2010. Här kommer en liten sammanfattning och  reflektioner så här långt.

Webben

Vi har jobbat med att få en personlig presentation av samtliga kandidater. Vi uppdaterar hemsidan regelbundet och har kört två kampanjer där vi kompletterat traditionell annonsering med en webb.Rent tekniskt så är vi nog det parti som är bäst integrerade med sociala medier och hemsida. Motorn är bra, vi fyller den med innehåll lokalt.

www.folkpartiet.se/medileken

www.folkpartiet.se/kommunsammanslagning

För mig är det naturligt och nödvändigt att en kampanj har en fortsättning på webben. Vi har försökt arbeta med interaktivitet och på hemsidan ska det hela tiden finnas en länk där den intresserade kan söka mer information eller kontakta oss.

Trots våra ansträngningar så har vi fram tills i början av Augusti haft låg trafik på webben. Kopplingen tryckta annonser och webb fungerar inte. Däremot fungerar webbannonsering ganska bra för att få in människor på våra kampanjsidor.

Bloggande

Jag har bloggar drygt ett år och är hyfsat aktiv. Bloggen startade jag egentligen för att kunna formulera mina tankar och utveckla mina idéer. Så här i valtider blir det mindre bloggande och det som görs en rent kampanjbloggande. Efter valet kommer jag att ta bort de delar som känns för politiska. Då kommer det återgå till att vara min blogg – inte en folkpartiblogg. Eftersom målet aldrig har varit att driva in trafik på sidan har jag inte länkat så som man ska för att få mycket trafik. Men jag är nöjd ändå.

För mig är bloggen nog något som skapar en trovärdighet på sikt. Man kan gå tillbaka och se vad jag tyckte för ett år sedan och se att jag är något sånär konsekvent i mina åsikter. Hade jag haft en mer betydande ställning exempelvis kommunalråd hade jag haft svårare att blogga. Beslut fattas ofta på sätt som gör det svårt att vara helt öppen i en blogg. Då blir det kanske en känsla av att man undanhåller saker för läsarna. Men för mig som sitter som ersättare i en nämnd så har jag inga problem med det.

Facebook

Vi har haft en Facebook-grupp igång sedan i våras. För att komma igång ordnade vi en kurskväll där alla fick prova på och komma igång. Det har varit synnerligen lyckat. Facebook används mesta dels som ett internt men öppet forum och har verkligen hjälpt oss att peppa varandra. Det har dock inte varit lika mycket diskussioner som jag personligen hoppats på. Jag vill att vi ska föra diskussionen där inte på möten. Det är tillgängligare, öppnare och kanske skulle öppnat upp för andra som ville engagera sig.

Nu passar det sig inte för alla frågor och intresset för vår Facebook- grupp vet jag inte hur stort det är. En sak är säker. Det är en bidragande orsak till att Tomelilla, Simrishamn och Ystad lokalavdelningar har närmat sig varandra. Även representanter från Skurup och Sjöbo finns med i gruppen. Här kan man se en klart social effekt av ett socialt media. Däremot mer internt än utåtriktat.

Twitter

Finns inte med på kartan. För få användare i Ystad. Det känns som nätet har kommit hit men folk är nog kloka nog att förstå att Twitter mest är en tidstjuv. Använder själv twitter för att få en uppdatering på min blogg utan att blogga. Twitterflödet ligger på en widget.

Youtube

Vi saknar både tid och intresse för att göra tillräcklig bra filmsnuttar. Svårt forum och man inte gör proffsiga produktioner blir det helt fel känsla

i.r.l

Vi kör hårt på konceptet träffa väljare och ge dem ett ansikte. Tanken är inte att övertala, utan att just ge dem ett ansikte och förhoppningsvis positiv association till Folkpartiet.

Mina reflektioner

I all kommunikation finns det en avsändare och en mottagare. Budskapet ska förpackas så att det når mottagaren och att denne kan tolka det på det sett som var avsett. Här är det personliga mötet det i särklass effektivaste sättet, därefter webben, foldrar och i viss mån även tryckta annonser. Radio ligger på gränsen. Här handlar det snarare om att skapa igenkänning.

Det som jag personligen känner är att det som gör sociala medier unikt nämligen förmågan att föra en dialog är något som väljaren hellre gör ansikte mot ansikte eller inte alls. Sociala medier blir då istället det som det inte ska vara – ytterligare en kanal för enkelsidig kommunikation.

Min reflektion är att sociala medier fungerar utmärkt för de som är inne i den politiska svängen. Ett överdrivet fokus på sociala medier gör att man riskerar att missa väljarna.

Det var lite tankar nedskriva i all hast.

Debatt på Forum Ystad

Idag var det dags för debatten på Forum Ystad. För den som vill läsa mer om upptakten så är det bara att titta på gårdagens inlägg. Moderaterna hade inte möjlighet att ställa upp på en dags varsel så jag och Karin Olsson Lindström fick ta vars en debatt med Kent Mårtensson (s).

Innan vi körde igång hade jag och läraren en liten diskussion kring det jag kort skrev om igår. Jag hävdade egentligen bara två saker. Inbjudan bör göras i rimlig tid och antingen telefon eller mail. Skolan har ett ansvar för att anstränga sig för att nå fram. Min andra ståndpunkt var att man med tio dagar kvar till valet inte kan ha information i skolorna. Men man kan ha en valaktivitet och en politisk debatt. Då måste man följa det som är kutym, nämligen att alla partier som är representerade i fullmäktige ska få möjlighet att komma till tals.Vi blev inte direkt ense i det läget men vi kom fram till former som alla kunde acceptera.

Jag tyckte själv att det blev synnerligen lyckat och eleverna satt kvar långt efter att tiden var ute och matade på med frågor och kommentarer. Det var glädjande att se deras engagemang och intresse. Det är man inte bortskämd med. Det var rent ut sagt skitkul att vara där.

Efteråt var nog alla överens om att det hade varit lyckat och att vi trots en god ton lyckats peka på några skillnader mellan de rödgröna och Alliansen, och mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet.

Nu hoppas jag bara att skolan i fortsättningen inför regler kring hur det ska gå till när man tar in politiska partier i klassrummen. Både avseende kallelser, urval av partier och formerna.

I en valrörelse är den främsta formen debatt, men det innebär inte att man inte kan föra en sådan i anda där man för fram den egna politiken mer än man klagar på den andras.. Något som egentligen görs allt för sällan.

Demokratisynen prövas i motvind

Nu blåser det om Mona Sahlin och Socialdemokraterna som anklagas för valfusk även i detta valet. Förra valet blev ju faktiskt en av deras valarbetare dömd för valfusk.

Synen på demokrati och fria val prövas ju som hårdast när man förstår att det finns en överhängande risk att man inte kommer att få makten de kommande fyra åren heller. För Socialdemokraterna är detta ett ödesval. Känslan av att tappa makten kommer att vara svår att uthärda. Mentalt är den ju fortfarande bara utlånad.

Det visar sig att synen på de demokratiska reglerna är ytterst flexibel och att en attityd där ändamålen helgar medlen kan accepteras. Eller i alla fall inte fördömas av partiledningen. Det är inte acceptabelt.

Idag råkade jag ut för en om än inte lika allvarlig så i alla fall oerhört upprörande händelse i Ystad. Ett litet tecken på att det verkar finnas en konstig syn på demokrati både här och där.

På vuxenutbildningen i Ystad skulle de politiska partierna bjudas in för att informera om sin politik. Frågan är om politiker kan informera om sin politik två veckor före valet. Jag anser det vara klockren valrörelse. Därmed bör det ses som en valaktivitet.

Det är enligt mig inte rimligt att låta någon part stå oemotsagd i en skola i en valrörelse. Formen i en valrörelse är debatt, inte ensidigt informerande. Det hela komplicerades ytterligare av att läraren hade en märklig inställning till hur man bjuder in politiska partier. Han tittade på hemsidorna och hittade han ett telefonnummer ringde han en gång vid ett tillfälle. Den som inte svarade fick därmed skylla sig själv för att de missar tillfället att komma och ”informera”.

Konstigt nog hade både S och mp varit nåbara och bokats in på de första två tillfällena av fem möjliga. Av ren tur ringde jag tillbaka eftersom jag inte kunde svara när det ringde. Jag satt i ett möte. Hade jag inte gjort det hade vi missat vår chans.

Jag frågade honom varför han helt enkelt inte mailade ut förfrågningar. Samtliga partiet går att nå via e-mail. Han svarar att han inte använder e-mail. Han använder uppenbarligen inte heller röstbrevlådor. För mig är detta ett mycket märkligt beteende. Det visar på en synnerligen konstig syn på hur man bjuder in i god demokratisk anda. Dessutom är det inte rimligt att i slutet av en valrörelse komma med detta med så kort varsel.

Nu har jag kontaktat kd, C och M via telefon. Att komma i kontakt med samtliga och fråga dem tog mig mindre än en halvtimme. Samtliga telefonnummer hittade jag på deras hemsidor.

Imorgon kommer det således bli S och fp, nästa tisdag Mp och ett annat alliansparti. Sedan är det upp till läraren att ruska fram motståndare till de två sista dagarna.

Själv har jag skickat ett brev till rektorn, lokalpressen och våra allianskollegor i kommunen för att få saken uppmärksammad.

En annan som bloggat om ämnet är Marcus Grundén

Paneldebatt på Västervångskolan

Idag var det en paneldebatt på Västervångskolan i Ystad. Det var faktiskt första gången jag satt med i en och jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Jag har ju sett en och annan debatt av liknande slag och hade en viss idé om vad jag inte ville göra. Däremot var och är jag fortfarande mycket osäker på hur man ska prata och vilken nivå man ska ligga på inför 14 och 15 åringar.

I debatten fanns det allt från andra debutanter i Julia Falkman (fi) till rutinerade politiker som Bo Sterner(m) och Carl-Axel Johansson(kd). Sverigedemokraterna fanns representerade genom Ted Ekeroth och Jan-Åke Isaksson. Ung Vänster fanns också på plats. Socialdemokraterna hade sagt att de skulle komma men dök inte upp. Det är andra gången jag noterar att de inte kommer och deltar i en så viktig verksamhet som skoldemokrati.

Det var ett intressant forum. Som vanligt lyckas jag tappa tråden lite grann. Men det som slog mig när jag stod där med en lista som innehöll politik var att det inte kändes rätt att börja kasta ur sig massa förslag. Jag kände att det var viktigare att berätta om vilken bild jag ser av framtiden de närmaste 20 åren med ett allt hårdare global konkurrens och av större konkurrens om resurserna. Dessutom ville jag säga något om liberalismens centrala värden med individen som grund enhet, frihet, ansvar och samhällskontraktet. Dessutom ville jag få in vikten av att använda tiden i skolan på ett bra sätt. Av det hela blev det mest något märkligt.

De som var rutinerade fick fram sin politik.Vi som inte var det gick istället på att förmedla en vilja och ideologi. jag tror att eleverna vill höra både och så det blev kanske inte helt tokigt.

Sen rullade de igång frågor. Mycket invandring blev det. Ted har ju åkt runt och kört debatter ett bra tag nu. Han är dessutom en duktig debattör, i alla fall i panelforumet. Han får och tar mycket plats, utmanar och driver på. Han lyckas utnyttja det faktum att det blir en stämning av alla mot honom. Vilket legitimerar att han får mycket utrymme för att försvara sig. Han kommer med statistik som ingen är påläst nog för att vederlägga och en diskussion om hårda fakta skulle snabbt tråka ut publiken. Man kan nog säga att Sverigedemokraterna bygger för framtiden i skoldebatterna. De tar det på allvar till skillnad från Sossarna som inte ens dyker upp. De skickar dit någon som är väl förberedd och taggad.

Även om jag avskyr deras värdegrund och tycker att de på ett felaktigt sätt får alla frågor att handa om invandring kan jag ju inte säga emot när de lyfter fram borgliga förslag som lärlingsutbildningar och mer makt åt lärarna. Det var främst vid ett tillfälle som han gick över gränsen och det var när han använde ordet ”sverigefientligt” då kände man tydligt var de kommer ifrån. Annars tycker jag också att det är märkligt när att man inte får ha en tröja med svenska flaggan på ett skolfoto och att man väljer bort nationalsången på skolavslutningar. Men jag sörjer det inte det minsta eftersom jag gärna hade avskaffat nationalstaten och ersatt det med ett europeiskt medborgarskap.

För mig är Sverige inte idealet och något heligt på det sätt som det är för en nationalist. För mig är Köpenhamn viktigare än Stockholm.  Men det finns fortfarande många som tycker att nationalstaten är viktig. Att det betyder något att nån som simmar fort råkar vara född i Sverige.

Kontentan blir att Sverigedemokraterna beskriver ett verkligt problem – samhällskontraktets minskade betydelse under det socialdemokratiska maktinnehavet. Medborgarens rättigheter balanseras inte upp av skyldigheter utan vi får ett samhälle där alla har som ideal att leva på andras tillgångar och vad andra skapat. Något som blir extra tydligt i integrationspolitiken.

Här har Allianspartierna i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet tagit detta till sig. Vi är för språkkrav, tydligare arbetslinje, kurs i samhällsorientering m.m. Men vi kommer från en annan värdegrund. Vi tycker att man har samma skyldigheter och rättigheter vare sig man är förr i Svedala eller Kabul. I debatten försökte jag lyfta fram samhällskontraktet och det faktum att vi har både rättigheter och skyldigheter. Jag vet inte om det gick hem.

Jag noterar att de politiska förslagen hos Sverigedemokraterna i de flesta frågor ligger nära de borgliga partierna även om man hela tiden lyckas göra allting till invandringsfrågor. Det är fortfarande ett enfrågeparti i den meningen.

Fritidsfrågan dök också upp. Här blir det gärna en överbudspolitik och prat om hur bra kommunen ordnar och ska ordna. Jag stack ut hakan lite och påpekade det faktum att det inte är en kommunaluppgift att se till så att ungdomar hela tiden är sysselsatta och har roligt. De har ju ett ansvar för att ta initiativ, deras föräldrar har ett stort ansvar. Kommunen bistår med infrastruktur och viss verksamhet. Här är en skillnad mot vänstern som tycker att allt ska vara gratis och gärna hade tagit på sig uppgiften att se till så att alla ungdomar var roade och stimulerade i alla lägen.

Vänstern är världsfrånvända. Sin vana trogen vill de att allt ska vara gratis åt alla. Ung vänster är relativt harmlösa. De vill åka buss och tåg, stjäla filmer genom fildelning och få andra saker. Problemet är att med åldern växer behoven. Vi riskerar att få socialister i regeringen, en fd. kommunist som gjorde avbön under krumbukter och tvång. Det är ett allvarligt hot mot vårt välstånd.

Det var en kul upplevelse. Mycket mycket svårt att försöka nå fram. Jag misstänker att det blev lite fel ibland, men alternativet hade varit att vara slätstruken och korrekt. Inte speciellt roligt för en 15-åring att lyssna på.

Man ska göra allting minst en gång. Nu har jag suttit med i en paneldebatt.

Artikel i Ystads Allehanda

Aktiviteter i.r.l.

Nu blir det inte mycket bloggat eftersom jag lägger all tid på att flika valmaterial och se till så att vi får ut våra foldrar och valsedlar till så många hushåll som möjligt. I år kör vi ett lite annorlunda upplägg där vi försöker att dela ut så mycket som möjligt manuellt. Vi kommer inte att klara av lika mycket. Men förhoppningsvis kommer färre inte att slänga det eftersom de tror att det är reklam.

Men visst tar det tid och vi är inte överdrivet många om uppgiften.

Men tills nästa inlägg kommer kan alla som läser detta och fundera på vad som är motsatsen till den öppna marknaden. Jag föreslår den slutna marknaden. För mig är det uppenbart vad som är att föredra. Vad föredrar du?

Pilutta dig

Det har varit mycket rabalder kring tonen i de politiska kampanjerna i samband med att det har snurrat runt ett satiriskt brev på nätet. Men det finns en sorts kampanjande som kanske inte är lika smutsigt – men betydligt skadligare. Det  är den överbudspolitik som en av våra viktigaste ombudsmän har uppmärksammat.

I vad som nästan kan liknas en pilutta dig lek så försöker de båda sidorna att överträffa varandra i miljardrullning.

– Om du satsar 2 miljarder så satsar jag fyra.

– Nej. Om du satsar 4 satsar vi fem. Vi kommer alltid att satsa en miljard mer än er. Där fick ni.

Det är ett säkert recept för att dölja de viktiga underliggande skillnaderna mellan alternativen. SlösO sätter dessutom fingret på det omoraliska och fördummande i sådant kampanjande.

Utgifter måste först motiveras och därefter utvärderas, så att väljarna får något konkret att ta ställning till. Poängen med just dessa jag-kan-bränna-mer-stålar-än-du-löften är dock att de inte finns till för väljarna, utan för politikerna. De slåss för att få goda vitsord i medierna, och betalar för sitt kampanjande med andra människors pengar.

För den som vill framstå som ekonomiskt ansvarstagande borde det vara självklart att inte hoppa på den överbudssnurra som bara kommer leda bort från det som egentligen borde debatteras.

Ekonomiskt chicken race « SlösO – Ombudsmannen mot slöseri med skattepengar.

Unga Folkpartiet

Jag gillar tonen i Unga Folkpartiets hemsida. Den känns verkligen som om den kan fungera. Enkelt, raka rör och snygg.

Kandidatpresentationerna är riktigt bra. Jag är själv ganska stolt över att vara folkpartist när mina generationskamrater rockar både i riksdagen och på ministerposter. Nu hoppas jag att det går att skapa samma känsla hos 80-och 90-talisterna.

Jag tror att det finns stora möjligheter att lyfta fram yngre politiker. Det behövs knappt. De vet hur man ska göra. Personligt, känsloladdat, kunnigt och engagerat.

Det bästa med sidan är att det känns som att de tar utrymme utan att fråga. Det gillar jag. Förhoppningsvis är detta ett första steg mot att vuxna som är unga inte längre kommer att låta sig förpassas till ett ungdomsförbund tills dess att de bedöms vuxna nog att sitta vid vuxenbordet.

Folkpartiet känns ändå som ett parti som varit duktigt på att låta yngre ta sig fram, men nu kanske det blir ännu bättre. Jag blir i alla fall inspirerad av unga folkpartiet och kommer nog att jobba hårdare. Det är dags för ett generationsskifte och då handlar det om viljan och förmågan att ta sig fram. Inte att vänta på att släppas eller i värsta fall släpas fram.

Folkpartiet och ungdomen

Egentligen hade jag förberett detta inlägget så att de skulle publiceras på onsdag. Eftersom Unga Folkpartiet lanserades idag är det bara att skrota de planerna, och hitta på något annat till på onsdag. Jag återkommer med tankar kring unga folkpartiet när jag hunnit fundera lite. Men visst är det välkommet initiativ.

Jag läste senaste numret av NU. En ganska bra tidningen. Det är lite som kamratposten för folkpartister. Det fanns ett utmärkt reportage där Erik Åslin och Alma Tabak pratade om folkpartiet och dess problem att nå ut till yngre.

Ett problem som jag har bloggat om tidigare men de hade lite intressante siffror. Folkpartiet har 120 medlemmar som är under 20 år, men 5 067 som är över 70 år.

De sätter fingret på det som folkpartister gör fel. Vi pratar ett språk för  medelålders och vi pratar för mycket om fakta och siffror. Vi pratar för lite om ungdomars situation och för lite utifrån känsla.

Nu kan jag tycka att det Folkpartiet väljer en konstig väg. Istället för att förändra sitt sätt att kommunicera och förpacka budskapet låter man LUF ta ett större ansvar för att locka unga väljare. Jag tycker att det är bra att LUF är aktivare – men det är ett sätt att mörka problemet. Kan inte vanliga folkpartister tilltala de under 30 bör de förändra sig, eller förändra sitt arbetssätt. Dessutom tycker jag att gränsen för att betrakta någon som ungdom i demokratiska sammanhang går vid 18 år.

De har lite konkreta tips för att nå yngre väljare jag väljer ut de jag tycker är bäst:

– Möt ungdomar där de finns

– Lyft fram yngre medlemmar

– Tänk på vilka frågor ni driver

– Hitta nya arbetssätt och kommunikationsvägar

– Kommunicera utifrån känsla och eftersträva dialog

Bra tips. Men jag vill nog tona ner skillnaden mellan äldre och yngre. Yngre pratar gärna med äldre om de känner att de bemöts av respekt och ett ärligt intresse. Jag skulle vilja vända på det. Skicka äldre folkpartister till universiteten. Det kommer att skapa betydligt mer spännande möten, som kommer att vara givande för båda parter.

Ska vi locka yngre väljare måste vi skapa spännande möten och visa ett ärligt intresse för ungdomar. Det gör man inte om man lyfter över ansvaret på LUF.