Ofrivilliga ledare inspirerar inte

I sann sosse anda finns det ingen som vill bli partiledare. Mitt tips lägg ner partiet, eller skriv av alla som säger nej och fråga dem aldrig igen. Den som blir partiledare för socialdemokraterna är en potentiell statsministerkandidat. Tänk er ett presidentval i USA där den ena kandidaten hade blivit övertalad att ställa upp. Det håller inte.

Det tyder på en kultur inom partiet som är så skadlig och förtryckande att man blir mörkrädd. Jag förstår inte hur någon med sunt förnuft kan ens försöka sig på att ta sig fram i den sådan miljö. Eller – det kanske inte finns någon med sunt förnuft kvar i landet. De flyr utomlands.

Ganska komiskt. Det har blivit så uppskruvat att det inte räcker att säga nej längre. Man ska dessutom fly landet.

Men det är lite svenskt. Man ska inte ta för sig. Man ska låta andra lyfta fram en. Man ska inte peka ut en riktning och ha en tydlig vilja – man ska vara ödmjuk och ta hänsyn. Men jag tror att det behövs lite mer våghalsiga ledare. Ledare som vågar ha en tydlig uppfattning – men är ödmjuka nog att ändra sig om det finns fog för det. Ledare som vill åstadkomma något och driver på, ledare som inspirerar.

Men framförallt ledare som på egen hand vågar säga att de vill leda och ger uttryck för en vision och har en plan för att nå dit.