Vind för pengar

Vindkraft skapar gemenskap. Kanske inte på ett positivt sätt men ändå. Var det än ska sättas upp ett verk så skapas det nätverk och auktionsgrupper. Inte minst på Österlen.

The odd thing about conflicts over wind is that, usually, each side claims to be greener than the other. Opponents say a unique landscape or seascape is being overshadowed, to the detriment of tourists and residents alike. Wind power does undoubtedly pose some hazard to birds and other fauna; some say it harms humans. Others simply find wind turbines ugly, an eyesore in any location. Yet, compared with other power sources, the green credentials of wind are pretty convincing: it creates no waste, uses no water and (unlike solar panels) doesn’t need much room.

När alla argument har vädrats och stötts mot varandra så kokar det ändå ner till en sak. Det som det vanligtvis gör – pengar.

According to Australia’s Clean Energy Council, an industry association, wind farms divide rural communities. On one side are those who are well paid by power companies for the right to set up turbines; on the other are their neighbours who gain nothing but a darkened skyline. Perhaps not surprisingly, the council found that people who benefited from turbines could endure the noise “despite exposure to similar sound levels as people who were not economically benefiting”.

Med andra ord skulle acceptansen för vindkraft öka om de blev givmildare med intäkterna. En operatör som satte av exempelvis en procent av intäkterna till en lokalutvecklingsfond skulle vara i gång snabbare, och kunna undvika kostsamma processer. Det skulle dessutom skapa en goodwill mot företaget. Det är egentligen ganska enkelt. Det handlar om pengar – frågan är hur mycket.

Det kanske är något som Shell kunde funderat på. Vad hade hänt om de lovade att sätta av rejält med pengar i en utvecklingsfond om det går att utvinna naturgas i Skåne. Troligen skulle en stor andel av skåningarna välkomna provborrningar, eller i alla fall inte opponera sig.

Wind energy and politics: Not on my beach, please | The Economist.

I Horisonten

Ibland har vi svårt att höja blicken. Ibland vill man inte höja blicken. Vad det gäller vindkraft så tror jag att vi ska blicka  framåt. Idag bygger man vindkraftverk som sträcker sig 130 meter upp och stör landskapsbilden och skapar störning för de kringboende.

Att det ser ut så idag betyder inte att det behöver bli så imorgon. Jag läste ett reportage i ATL om vertikal vindkraft.Vertical Wind har monterat prototyper i Falkenberg. Vertikala vindkraftverk är betydligt lägre och tystare. De kan dessutom vara ganska vackra att titta på. Dessutom finns det en trend där man ser mindre vindkraftverk som komplement eller små gårdsverk. Den utveckling vi har sett med större och större verk är inget vi ska ta för givet. Tekniken utvecklas hela tiden och det satsas stora pengar på att få fram ny teknik. För den som kan hitta ett billigare sätt att omvandla vind till energi finns det mycket pengar att tjäna.

Det gör att det finns ett motiv att stoppa utbyggnad av de stora störande verken, eftersom vi ser att framtidens verk kan se helt annorlunda ut.

Vindkraften och motkraften

Det blåser rejält på Österlen. Det är planerna på att bygga sex vindkraftverk utanför Glemmingebro som har skapat så upprörda känslor att de startat en föreningen – Föreningen Köpinge-Glemminge Natur- och Livsmiljö. Ikväll hade jag förmånen att lyssna på Eskil Persson som är en av dess företrädare. De är ute och lobbar hos de politiska partierna för att föra fram sin sak,

Jag kan villigt erkänna att jag har taggarna utåt när det kommer en föreningen som så uppenbart har ett stort egenintresse av att förhindra att vindkraften byggs ut. Framförallt om den byggs ut så att det stör värdet på deras egendom. De är snabba med att berätta att det är stora ekonomiska intressen som ligger bakom det här. De glömmer att berätta om sina egna ekonomiska intressen.

Men de hade några bra poänger inte minst är det märkligt att se hur Länsstyrelsen kan gå emot regler de själv har bestämt om. Tre av de sex planerade verken låg enligt honom i lägen som inte borde godkännas av Länsstyrelsen. Bland annat höll man inte säkerhetsavståndet till tätort. Jag tyckte dessutom att det var intressant hur Länsstyrelsen kan sätta riksintresse på det mesta. Det finns ”tysta zoner”, formuleringen kring dess skyddsbehov var så vaga och luddiga att det verkar inte är klokt att det får skapas sådana zoner.Det är trots allt så att detta ”skydd” är en inskränkning i markägarens rätt över sin mark. Då tycker jag att det krävs ett reellt och påtagligt skyddsbehov.

Men tillbaka till frågan. Tydligen är det så att trycket uppifrån är oerhört stort för att vi ska få en kraftigt utbyggd vindkraft. Jag har en naturlig skepticism mot sådant som kommer uppifrån och som ska trummas genom till varje pris. Det visar sig oftast vara det mindre kloka alternativet. Bra lösningar behöver oftast  inte tvingas på folk.

Dessutom kan jag tycka att det är rimligt med ett säkerhetsavstånd på 1 km till närmaste bebyggelse. Sverige är tillräckligt glesbefolkat för att vi ska kunna få plats med tillräckligt många vindkraftsverk ändå. Jag kan bara gå till mig själv. Jag skulle inte vilja ha ett 130 meter högt vindkraftverk inpå knuten.

Allt detta är ju tyckande och åsikter. Givetvis klokt och på alla sätt beaktansvärt. Men detta är något som vi som politiskt parti ska kunna ha en åsikt om. Hur ska vi som liberaler resonera, Det som framstår som klokt kan ibland vara icke liberalt. Det som framstår som dumt är ibland den enda gångbara lösningen som är liberal. Sån tur är är oftast den liberala lösningen den klokaste.

Här kan man lyfta fram en mängd argument för och emot. Men frågan kan också bli denna. Vad hade varit en rimligt formulerad energipolitik. Jag tycker inte att det är en bra lösning när staten bestämmer sig för vare sig etanol eller vindkraft.

Det man borde göra är att ålägga varje region att se till så att x procent av den energi som används i regionen uppfyller vissa krav avseende förnyelsebarhet eller utsläpp. Sen får marknaden och de lokala förutsättningarna bestämma hur. Varje region har sina förutsättningar. För vissa regioner kanske vindkraft är en bra lösning för vissa är det vattenkraft och andra är det biogas. Österlen lämpar sig bättre för biogas produktion än för vindkraft. Det finns stora värden i vår öppna landskapsbild, inte minst ur turisms hänseende. Det är självklart att Österlen ska dra sitt strå till stacken men vi måste själv få välja hur.

Nu ser det ut som ha KGL har lyckats väcka frågan. Länge leve egenintresset.