Kommunsammanslagning – ett onödigt ont.

Under sommaren och hösten har vi folkpartister fördjupat oss i frågan om en eventuell sammanslagning av Simrishamn-, Tomelilla- och Ystads Kommun. En strategisk framtidsfråga som vi tycker förtjänar att uppmärksammas ett valår.

Förutom att studera den kunskap som finns har vi också gjort mycket för att lyfta över frågan till medborgarna och få deras åsikter. Vi har gjort en utställning och genomfört en kampanj som belyser frågans komplexitet.

Det är en komplex fråga. Att ta ställning i frågan kräver att man funderar över en mängd olika saker. Elementära frågor som varför, vem och hur ställer en mängd följdfrågor som måste besvaras. De absolut viktigaste är så klart vad kan vi vinna, och vad kan vi förlora.

Medborgarna har visat stort intresse för kampanjen och vi har fått in många svar. Inte tillräckligt många för att kunna bearbeta dem statistiskt, men tillräckligt för att dra några enkla slutsatser. För det första kan det konstateras att det saknas samsyn kring vilka kommuner som ska ingå i en framtida sammanslagen kommun. Det finns dessutom de som är starkt negativa i samtliga kommuner som kan förväntas driva en stark opinion mot en sammanslagning. De flesta ser fördelar ur ett ekonomiskt och ur ett kvalitetsperspektiv. Många anser att de största hindren och nackdelarna ligger inom det demokratiska systemet. Att revirstrider och maktkamper kommer att ställa till, och att det blir längre till makten. Svar som ligger helt  i linje med tidigare gjorda undersökningar och forskning på området.

I detta fallet kompliceras det ytterligare av det faktum att vi har en tydlig huvudort i samtliga kommuner. Det finns en starkt koppling mellan kommuntillhörighet och identitet. Något som försvårar en sammanslagning. Min åsikt är att en sammanslagen kommun behöver ha en tydlig huvudort. Det är bättre att vara tydlig med det. Alternativet är att ställa upp på ett kompromissande som bara kommer leda till att de utlovade stordriftsfördelarna uteblir. En centralisering av makt och kompetens är ju en av fördelarna med en sammanslagning. Det centrala måste vara funktion och kompetens inte politiskt rävspel.

En ytterligare komplikation är att vi går in i förhandlingarna med olika motiv och behov. Ystad växer och kommer sannolikt klara sig bra i framtiden, Tomelilla och Simrishamn har starkare motiv för att få till en sammanslagning. Det leder till att vi sätter oss vid ett ganska laddat förhandlingsbord. Ystad kan enkelt tillskrivas storebrorsfasoner för vad som egentligen är en naturlig del i en förhandling där parterna har olika styrkeläge.

Vilka fördelar finns det då att hämta för Ystad? Framförallt får vi råd att hålla oss med den kompetens som krävs för att klara framtidens utmaningar. Det gäller både för tjänstemän och politiker. Stordriftsfördelarna som många förväntar sig ska man nog vara lite försiktig med att utlova. Dessa kan vi dessutom nå genom att samverkan. Detsamma gäller till viss del även kompetensen på tjänstemannasidan. En större kommun skulle enligt teorierna synas bättre och därmed locka fler företag, invånare och turister. Vi har två starka varumärken i regionen Ystad och Österlen. De kombineras redan i marknadsföringssyfte. Det kräver ingen sammanslagning.

Det finns med andra ord på kort- och medellång sikt inga uppenbara behov av en kommunsammanslagning. Jag förespråkar däremot ett långtgående samarbete och en fördjupad integration där det är ekonomiskt gynnsamt och politiskt genomförbart.

Mitt förslag är att vi arbetar fram en formell samarbetspolicy. Syftet är att på sikt minska skillnaderna mellan kommunerna och en nå en fördjupad och utökad samverkan. Som vi ser det riskerar vi att förlora tio år på att genomföra en sammanslagning in de närmaste åren. Energi som ska användas för att arbeta framåt skulle istället riktas inåt.

Vad tycker du? Svara på vår enkät

Kall fusion

Det blev ingen fusion västerut för Sparbanken Syd. Framtiden får utvisa om det var ett bra beslut eller inte. Jag är glad för att kyrktornsprincipen inte byttes ut mot torsoprincipen.

Debatten som föranledde beslutet har varit allt annat än bra. Lågvattenmärket stod Ann Nyström för när hon på debattsidorna skrev

Sedan Swedbank hävde avtalet med oss har vi tappat ungefär lika många kunder som vi fått nya. Vi kan konstatera att de nya kunderna representerar en större ekonomisk volym än de som lämnat.

Med detta sagt vill jag dock betona att vi ser varje kund som lämnar oss som ett misslyckande, om det beror på missnöje med banken. Vi vet dock att de flesta har valt att byta bank av helt andra orsaker, till exempel flytt eller ändrade familjeförhållanden.

Man får helt enkelt inte skriva som hon gjorde i första stycket – även om hon slätar över det något i andra. Det står ju faktiskt vi har förlorat gamla kunder, men fått nya som är bättre. Det kunde man formulerat på ett mycket bättre sätt.

Nu får vi hoppas att Ystad och Österlen sluter upp bakom sin bank för det kommer den att behöva. Jag tror ändå att det kan kommit något gott ur det här. Förståelsen för att Sparbanken Syd är en äkta Sparbank där sparbanks idealet inte är ett marknadsföringstrick.

Ingen fusion mellan sparbankerna – Ystad – Ystads Allehanda – Nyheter dygnet runt.

Viva La Rebuplica Ystad-Österlen

En kommunsammanslagning mellan Ystad, Tomelilla och Simrishamn har flera gånger varit uppe till diskussion. Ur ett samverkans- och ekonomiskt perspektiv är det nog en klok idé små kommuner har svårare att klara av morgondagens utmaningar. Men man får inte tappa bort det politiska dimensionen.  Jag läste Henrik Sjöholms kapitel i idéskriften Med frihet följer ära. Han skriver om feodalism och visar hur vi genom att skapa en ”effektiv” stat har möjliggjort den förskjutning av makt från folket till staten.

I princip har regeringen full frihet att genomföra sin politik. Det finns inte två kammare som bråkar med varandra. Det finns ingen president som har veto. Med andra ord kan man driva sin politik hårda i Sverige än i många andra länder. Lägg till det att vi inte hade en fullt fungerande och fristående riksrevision förrän 2003. Anmälningar till konstitutionsutskottet är mer PR än ett ärligt försök att pröva om lagförslag är förenliga med vår grundlag.

Just möjligheten till centraliserad och, i någon mening,

godtycklig maktutövning var för många av USA:s

grundare ett avgörande skäl för federalism. I ett land som

grundats av religiösa och politiska flyktingar undan

intoleranta och auktoritära europeiska länder framstod

det snart som klart att man måste ha ett politiskt system

som medger större pluralism och som minskar möjligheten

till maktutövning gentemot den enskilde.

Detta sätt att tänka kan ju appliceras på alla nivåer. Ur liberal synpunkt kan det vara bättre att ha tre kommunfullmäktige än ett. Det kan också vara så att det är bättre att ha ett fullmäktige som fylls av motstridiga viljor och byapolitik.